Jag skiter fullständigt i vem som läser det här.  Även om jag vet att det inte är någon. Jag måste hitta tillbaks till mig själv, jag måste läka. Jag kan inte hålla på såhär. Gå in i väggen gång efter gång, få panikattack efter panikattack. Har tankarna om att jag bara vill försvinna, inte vara till besvär och inte vara sån pain in the ass. Jag måste hjälpa mig själv eftersom hjälpen jag får tycker inte jag är hjälp. Jag är ett kontrollfreak, allting ska vara precis som jag vill, det kan ju inte alltid vara så men ja...

Jag skriver för det är det jag är bäst på och det är det som får mig att tänka efter och hitta lösningar. Så jag ahr algt till ny kategori i bloggen som heter "Självhjälp" och den ska hjälpa mig och kanske mina läsare också. Alla känner någon gång att allting bara är skit och att man bara vill försvinna.

jag går runt och känner alla dåliga känslor man kan känna. Jag är missnöjd, utmattad, arg, besviken, rädd,  frustrerad, fruktansvärt ledsen, uttråkad, jag har ångest, panik och jag är så jävla arg på mig själv för att jag inte "fixar" detta. Jag är så jävla besviken på mig själv för att jag inte längre är lika perfekt som jag var i sjuan. Nu skiter jag i mina plikter, jag ger upp lätt och jag deppar och dampar tjugo fyra timmar om dygnet.

Självhjälpen idag är att fokusera på nuet, fokusera på idag. Allting med gymnasieval och framtiden gör mig yr och illamående. Jag vet inte vad jag vill, är jag den enda som känner så? Fast på samma gån vet jag exakt vad jag vill men jag evt inte hur jag ska få det, om jag kommer lyckas eller om jag kommer känna mig misslyckad och missnöjd resten av mitt liv och sluta som en bitter 80-åring som bara kommer tänka på hur mitt liv kunde varit. För jag vill inte vara en sådan. Jag vill inte tänka tillbaka och undra hur mitt liv kunde varit, jag vill vara nöjd med mitt liv, min karriär och mina insatser. Jag vill vara bäst, det är mitt problem. Jag är aldrig nöjd, slutar aldrig sikta högre, visst det kan vara bra i vissa lägen men jag får heller aldrig lyckas, jag får aldrig känna men fan vad bra Felicia, det är fel på mig jag vet.

Därför ska jag börja fokusera på nuet, vad kan jag göra NU för att ändra och förbättra, jag har viljan men jag fortsätter "misslyckas" för jag sätter för höga krav på mig själv.

Något man kan göra för någon annan som jag vill att någon ska göra för mig är att stanna upp pers§onen som du vet har för höga krav på sig själv och säg: Du är bra, du räcker till och det är okej att inte hela hela hela tiden göra sitt bästa, nöj dig med dina resultat och fokusera på roliga saker du kan göra som får dig att må bättre.


Det enda jag och kanske alla andra "olyckliga och för krävande av sig själv" får höra, som det känns är att man ska vara friskare, hälsosammare, smalare, smartare, bättre, sötare, naturligare, fräschare och bättre på alla sätt. Man ska sova mer, träna mer, äta mer eller mindre, arbeta effektivare och bättre. Tillslut vet man inte vad man gör bra längre. Eftersom alla kraven kväver de få "Du är bra" för en.

Jag ska säga er att det knäcker en, det knäcker mig totalt. Det knäcker mig att jag aldrig får känna mig bra eler nöjd med mig själv.

Jag skulle vilja kunna göra allting på samma gång med all energi, jag skulle vilja lägga all mig energi på allting. Jag vill tydligen vara omänsklig. Jag vill så mycket men var fan är orken? Var fan är mitt görande.

Jag tycker att det är för mycket snack och för lite verkstad för mig.

Justdet! Tänk på nuet, vad kan jag göra bättre för mig just här och nu?
Lev, du lever bara en gång!! Tänk på vad du vill göra i NUET!!! NU. Tänk NU!

NU har det gått en och en halv dag sen natten jag inte kunde sova. Oh yes ångesten är kvar som ett täcke över min vardag. Jag bestämde mig precis för att sitta hemma och jobba med skolan för att jag inte klarar av folkmassor nu, jag skulle få rå panik. Dessutom är jag back så jag kan jobba igen det idag. Hoppas jag finner inre frid och att viljan kommer så att det blir kul att plugga.
Önska mig lycka till!

Tjenare. Ja, det är jag. Mitt i natten. Klockan är 01:28 och jag kan inte sova. Skola imorgon och mitt liv är upp och ner vänt. Jag sover inte, jag äter inte och jag är rädd för min egen spegelbild.

Jag lever på musik och te. Skolan går åt helvete och jag vill bara leva livet.

Jag heter Felicia, jag är femton år och jag går i nionde klass. Vad mer finns det under ytan? Jadu, börja rota så hittar du mycket.

Godnaaaaaatt!

jag måste lära mig att fota igen. i sexan sjuan så fotade jag typ varje roligt ögonblick men nu har jag inte fotat på ett tag, känns ju gaanska surt om jag ska blogga igen va?

Iallafall så kommer en video när jag sjunger nu:



godnatt :)

Efter att jag gjort lite läxor halvdant så stack jag hem till en kompis och kollade film. såg inte en hel utan två halvor. HAHHA hade man satt ihop dem så hade det blivit jäkla bra film asså.... Jaha skola imorgon BLÄÄÄ godnatt

Är det försent att börja blogga igen? Jag känner att mina fingrar har blivit lite för väl rostiga och jag älskar ju att skriva av mig, så om du vill läsa viktigt bullshit så är du jävligt välkommen till min blogg!

Det är dett konstigt att jag fortfarande har besökare, jag har typ inte bloggat på åtta månader eller något

Dagen har tillbringats med Erica. Vi gick en promenad i kungsparken och sen pratade vi av oss hemma hos mig.
Sen har jag tittat lite på gymnasieval och sånt. Mamma tvingade mig att kolla på körslaget och vi åt tandoori kyckling. Imorgon bitti ska jag på gustjänst med Yrsa. Jag ska ju konfirmera mig. Klockan är halv två och bussen går klockan nio imorgon. Kaanske dags att sova?....

Jag vill skriva, jag är så jäkla inspirerad nu. Men jag tror det blev för mycket inspiration på samma gång. Så alla tankar har vävts ihop.

Alla brukar skriva eller säga "Det är mycket som händer nu" som en slags ursäkt. Jag själv använder det väldigt flitigt...
Men händer det inte för mycket alltid? Är det inte det som är att leva som människa på vår moder jord? Att livet är ett slags test för hur mycket vi klarar.

Min kompis säger att hon tror att de personer som är starkare än andra, att det är de som råkar ut för ovanligt mycket skit.
Men jag vet inte om jag håller med. Vad är ovanligt mycket skit då? Vad klassas som ett jobbigt problem. Allting är ju väldigt från person till person, eller?
Det är ju så att man väljer om det är ett problem eller inte. Om inte du tycker att det är ett problem då är det ju inte det. För dig. Men om en annan person hade varit med om samma sak hade kanske den personen "valt" att ta det som ett problem. Personen behöver inte vara svagare för det. Det bara blir så. Omedvetet väljer man om man vill "ha det som problem" eller inte.
Det är kanske det som är tricket. Att man ska lära sig att kontrollera sina uppfattningar och tänka mer "outside the box". Inte ta allting så allvarligt utan ge energin till något annat som är mycket mer givande.

Som sagt, mycket tankar

Nu har vi fått datorer i skolan vilket gör att jag antagligen blir mer aktiv på bloggen.

Nu börjar jag fundera igen. Grubbla. Jag gör det alldeles för mycket. Tänker så det knakar. Ibland till och med så mycket att det lyckas hindra mig.

Man måste kunna vända nederlag till framgång eller från tårar till skratt precis som att det blir sol efter regnet fallit. Är det så det funkar?
Eller är det bara så att masken sätts på igen och hålet stängs. Det där hålet som för en stund sen var vidöppet, då du var sårbar.

Ibland känner jag att jag är rädd för att vara sårbar, även om jag faktiskt brukar öppna mig ganska mycket. Jag är rädd för att visa mitt rätta jag som brukar stirra upp i taket och tänka på allt och ingenting. Den personen som kan bli så rastlös att hon går runt i lägenheten med handen för ansiktet och lyssnar högt på Radiohead – Creep. Det är ingen som vet det. Mina höga förväntningar och krav på mig själv kväver mig och hindrar mig att känna lyckan eftersom jag ifrågasätter vad lycka är.

Ett väldigt flummigt inlägg såhär en söndagkväll innan jag ska sova.

Just nu känner jag så jävla mycket pepp!
Läser topphälsa (tant!) och det känns verkligen som att alla bokstäver i den tidningen är riktad mot mig. det är 100 sidor proppfulla med motivation, pepp och inspiration. Jag har inte lust att vara negativ längre, har en tendens att vara det alldeles för ofta.

Jag fyllde femton i helgen och våren är påväg! Kan vara därför jag känner pepp också. Just nu tänker jag ta mitt nya skrivblock (med cupcakes på) och skriva mina nya mål inför detta året, bättre sent än aldrig!

Det viktigaste är att när du sätter upp ett mål så ska du ha motiv till varför du vill uppnå ditt mål, hur du ska gå tillväga för att uppnå det (var realistisk) och en viktig sak till är att bibehålla känslan av pepp och inspiration under hela tidens gång- ända tills du är i mål.

Kommer du i mål ska du vara lycklig och tacka dig själv. Det är du som uppnåt målet, fira, le, skratta och var LYCKLIG!

ps. Kom ihåg att det är okej att misslyckas, eller kalla det inte misslyckas... du lär dig av ditt "misstag"- felet blir en del av processen för att sen äntligen nå fram!!

En blogg proppfull med inspiration, motivation och framför allt PEPP- Du kan klara det! http://sandyhall.blogg.se/

Tydligen så gick det inte att lägga in Youtube videos så det får bli via spotify.

Lite länkar till Edith Piaf

Edith Piaf – Non, Je Ne Regrette Rien
Edith Piaf – La Vie En Rose
Edith Piaf – Milord
Edith Piaf – Padam Padam

Har haft en ganska deppig vecka, jag är så jävla trött på vintern nu. Pallar inte gå i ragsockor och fet halsduk längre. Även om det faktiskt är det näst mysigaste efter att sitta inne och se när det snöar. Jag fryser ihjäl för fan. Ge mig vår NU!

Igår tittade jag på La Vie En Rose, som handlar om Edith Piafs liv. Jag är lite förälskad i hennes röst nu. Men filmen var inget vidare bra. Upplägget var dassigt, men hon som spelade Edith var perfekt i rollen!

Jag har precis tatt en skrubbdusch och ska käka frukost snart. Idag blir det att vara hemma men huvudet nergrävt i läxor. Hade egentligen planerat att ta mig ut och springa men det är nog för jävla kallt för det.

Hörs senare- CHAO!

Oavsett vad kommer jag alltid tillbaks till Melody Gardot. Hon har en magnifik röst som hon använder till att sjunga mjuk jazz. Hennes röst ger mig lugn och just nu är det väldigt viktigt i allt virrvarr och med en hjärna som går på högvarv.

Just nu är min absoluta favorit:



På spotify: Melody Gardot – Our Love Is Easy

Lyssna gärna på hela hennes album på Spotify: Melody Gardot – My One And Only Thrill

De bästa låtarna:
* Our Love Is Easy
* The Rain
* My One And Only Thrill
* Your Heart Is As Black As Night