F l i s a n <3

Jag vill skriva, jag är så jäkla inspirerad nu. Men jag tror det blev för mycket inspiration på samma gång. Så alla tankar har vävts ihop.

Alla brukar skriva eller säga "Det är mycket som händer nu" som en slags ursäkt. Jag själv använder det väldigt flitigt...
Men händer det inte för mycket alltid? Är det inte det som är att leva som människa på vår moder jord? Att livet är ett slags test för hur mycket vi klarar.

Min kompis säger att hon tror att de personer som är starkare än andra, att det är de som råkar ut för ovanligt mycket skit.
Men jag vet inte om jag håller med. Vad är ovanligt mycket skit då? Vad klassas som ett jobbigt problem. Allting är ju väldigt från person till person, eller?
Det är ju så att man väljer om det är ett problem eller inte. Om inte du tycker att det är ett problem då är det ju inte det. För dig. Men om en annan person hade varit med om samma sak hade kanske den personen "valt" att ta det som ett problem. Personen behöver inte vara svagare för det. Det bara blir så. Omedvetet väljer man om man vill "ha det som problem" eller inte.
Det är kanske det som är tricket. Att man ska lära sig att kontrollera sina uppfattningar och tänka mer "outside the box". Inte ta allting så allvarligt utan ge energin till något annat som är mycket mer givande.

Som sagt, mycket tankar

Nu börjar jag fundera igen. Grubbla. Jag gör det alldeles för mycket. Tänker så det knakar. Ibland till och med så mycket att det lyckas hindra mig.

Man måste kunna vända nederlag till framgång eller från tårar till skratt precis som att det blir sol efter regnet fallit. Är det så det funkar?
Eller är det bara så att masken sätts på igen och hålet stängs. Det där hålet som för en stund sen var vidöppet, då du var sårbar.

Ibland känner jag att jag är rädd för att vara sårbar, även om jag faktiskt brukar öppna mig ganska mycket. Jag är rädd för att visa mitt rätta jag som brukar stirra upp i taket och tänka på allt och ingenting. Den personen som kan bli så rastlös att hon går runt i lägenheten med handen för ansiktet och lyssnar högt på Radiohead – Creep. Det är ingen som vet det. Mina höga förväntningar och krav på mig själv kväver mig och hindrar mig att känna lyckan eftersom jag ifrågasätter vad lycka är.

Ett väldigt flummigt inlägg såhär en söndagkväll innan jag ska sova.

Just nu känner jag så jävla mycket pepp!
Läser topphälsa (tant!) och det känns verkligen som att alla bokstäver i den tidningen är riktad mot mig. det är 100 sidor proppfulla med motivation, pepp och inspiration. Jag har inte lust att vara negativ längre, har en tendens att vara det alldeles för ofta.

Jag fyllde femton i helgen och våren är påväg! Kan vara därför jag känner pepp också. Just nu tänker jag ta mitt nya skrivblock (med cupcakes på) och skriva mina nya mål inför detta året, bättre sent än aldrig!

Det viktigaste är att när du sätter upp ett mål så ska du ha motiv till varför du vill uppnå ditt mål, hur du ska gå tillväga för att uppnå det (var realistisk) och en viktig sak till är att bibehålla känslan av pepp och inspiration under hela tidens gång- ända tills du är i mål.

Kommer du i mål ska du vara lycklig och tacka dig själv. Det är du som uppnåt målet, fira, le, skratta och var LYCKLIG!

ps. Kom ihåg att det är okej att misslyckas, eller kalla det inte misslyckas... du lär dig av ditt "misstag"- felet blir en del av processen för att sen äntligen nå fram!!

En blogg proppfull med inspiration, motivation och framför allt PEPP- Du kan klara det! http://sandyhall.blogg.se/

* Baka ditt eget bröd om du har tid, baka dina egna kakor istället för att köpa på ica. dessutom är det mycket billigare och väldigt mycket goare :)

* Andvänd båda sidorna på ditt papper som du skriver på. då sparar man på naturen

Min mamma säger alltid, ni ungdomar vet inte hur ni ska umgås, ni smsar när ni är med andra och ni tittar alltid på film, annars shoppar ni och slösar en massa pengar. kan ni inte göra något aktivt som inte kostar?

Jag misstänker att det inte bara är min mamma som säger så...

Men en del är sant, hur jävla osocialt är det inte att sitta och smsa eller ringa när man är med en annan kompis?
Och egentligen så är det kanske himla onödigt att fika och shoppa hälften av dagarna i veckan?
Och när man tittar på film så diskuterar man inte precis...
Men vad gör vi annars- Vi pratar!
Men har vi ungdomar verkligen blivit osociala???
Tar tekniken över???

Där kommer vi in på både miljöslöseri (hittepå ord) och på skitsnack. För vi tittar inte BARA på film eller gör en massa saker som kostar pengar. Vi snackar också. Om allt, om personer och om saker som händer. Vissa saker är ju skitsnack, om man ska kalla det det?

Kan vi inte umgås, som föräldrar säger?

Hejhej, en hungrig Felicia här!
Jag har kommit på att jag är värsta miljöförstöraren... Och det ska jag göra någonting åt, så jag ska börja vänja mig vid att:

* inte köpa en massa läsk i petflaskor och i burkar, man kan ha en fräck vattenflaska som man andvänder istället!
* alltid dra ut mina kontakter, spara på elen Felicia!
* Shoppa mindre (puh, det blir svårt) Jag ska köpa det jag VERKLIGEN ÄLSKAR. Också ska jag sälja och ge bort de kläderna jag inte vill ha längre. En klädbytarkväll med tjejerna kanske..?
* jag ska cykla till allt, de är både bra motion och det ger inga utsläpp (fast det går ju inte att cykla till höganäs XD)
* Äta mer grönt på tallriken, att äta för mycket kött är inte bra för miljön
* Stänga av alla mina apparater hemma. Stand by räcker inte....
* Man kan be om räkningar som man får via datorn istället för att få det i brevlådan. Man behöver inte köpa tidningar, utan man kan läsa på internet ;)
* Inte köpa en massa nya elektroniksaker om det inte är nödvändigt. Och om man ska köpa en ny mobil så kan man återvinna den gamla
* Man kan dela böcker och tidningar med sina kompisar
* Ge upplevelser i present istället för saker, låt fantasin flöda!!
* Spara på vattnet, dusha nårga minuter mindre, stäng av kranen när du borstar tänderna och diska ALDRIG i rinnande vatten

Fler som vill tänka till??

Hejhej
Nu sitter man här och försöker komma till rätta på kontoret i Höganäs. Det var lite nervöst när man skulle hälsa på alla men alla verkar jättesnälla...

Igår tänkte jag på en sak
jag funderade på hur alla människor ändrar beteende beroende på vem man umgås med. Vi är som kamelionter. Vissa av mina kompisar ändrar dialekter direkt när dem kommer inanför dörren hemma. Och vissa pratar jääteeljust när de pratar med främmande. Peter, han överdriver konsonanter när han pratar med främmande.
Konstigt! man kan inte säga att man är särkilt bekväm i sin sin egen "sits" då om man ändrar beteende efter varje person. Men gör alla verkligen så?
Hmm... Ska fundera lite, sen återkommer jag

Puss

Ärlighet är ju något personligt. För vissa så är ärlighet att man berättar allting för alla och att inget undanhålls, men den sorten är ovanlig...
Sen finns det dem som bara ljuger en rakt upp i ansiktet. Det gör ont!
Sen finns det dem som är så tootalt falska och bara säger att allting är bra och att man mår toppen fast att man mår skitdåligt och egentligen bara vill sjunka genom marken
Sen finns det dem som bara undanhåller en massa, det brukar jag störa mig på som in i helvete. Det kan vara småsaker. För man tror ju att man vet allt om sina vänner, Men tro mig det gör man INTE!
Man känner sig bortglömd, att man inte betyder något. Men egentligen kanske "undanhållaren" bara har undanhållit det utan att tänka på det.

Själv är jag den som slänger ur mig alldeles för mycket! alldeles alldeles alldeles för mycket. Man skrämmer ju iväg sina närmsta. Men jag tycker om att dela mitt liv med andra. Så är det bara...

Det är därför det inte klaffar så bra mellan mig och såna personer som inte pratar om sig själva eller pratar om något.


Där kommer jag in på det andra ämnet.
Skitsnack!!
Ett konstigt sätt för oss människor att kommunicera...
Alla snackar skit. Ingenting att förneka. Och om man VERKLIGEN aaaaldrig snackar skit med någon vän så har man antingen en väääldigt agressiv dagbok, fylld med skitsnack svordomar och tårar.
Eller så pratar man med sin mamma.
Men man vill väl inte prata med sin mamma om sitt t.ex sexliv eller om sina allra djupaste känslor eller om den där festen som man ångrade såå mycket att man drack så enormt mycket som man gjorde. Det pratar man ju inte med sin mamma om? Om du gör det så är du en på miljonen.
Själv pratar jag mycket med min mamma men klart att man undanhåller saker för henne. Man anpassar ju sitt snack till personen man pratar med...
Men jag kan tycka att jag snackar alldeles för mycket och med för många... Man vill ju inte bli sviken. Och om man har delat en massa gojs med den så vill man inte bli sviken, eller minst vara den som sviker av misstag.

Så varför finns skitsnack. För ordet betyder ju att man snackar obetydlig goja. Men man kanske MÅSTE prata om hur ful den där tjejen var eller hur äcklig den maten var. Egentligen är det ju inte alls intressant!!? Men vad fasiken är det som gör det så jävla intressant då? Att man sitter och skrattar på någons annans bekostnad, att man känner att man delar allting med sin vän eller vadå? Vad är det som gör skitsnack så jäkla intressant.

Men alla ljuger ju... Eller undanhåller får man väl kalla det?
Om någon frågar dig hur det är så säger väl inte du rakt ut att du har problem med killen och att din mamma är elak mot dig när hon dricker. Du berättar inte heller att ditt slutgiltiga SO- prov gick skitdåligt. Så man kan ju säga att alla ljuger.
Men klart att det är fel att undanhålla eller ljuga om betydelsefulla saker, men det som du kanske ligger och våndar dig i på nätterna och gråter dig till sömns i flera månader det kanske "lögnaren" inte tycker är en stor sak. För du säger inte direkt rakt ut att du tyckte det var respektlöst, dumt och oansvarigt. Utan du bara nickar och säger att det är lugnt eller okej. Men då undrar jag vem som är lögnaren där??

Funderaren Felicia

Hur många är det inte som undanhåller saker, drar en eller två vita lögner? En människa kan väl inte vara hundra procents ärlig hela tiden?
Jag undanhåller för mig själv för att jag vill att det ska vara så... på ett sätt...
Men just nu vet jag inte. jag funderar, drar ni aldrig en vit lögn eller undanhåller något?
Jag har bitit ner mina naglar igen... GAAH Felicia, du måste sluta, men jag kan väl säga att man har sina perioder.

Jag ska få ordning på mitt liv nu då. Göra det som måste göras... Kämpigt, men så får det bli...

Svar hade varit skönt...

Ps. Du vet vem du är...