Hendrix i lurarna

Jag vill skriva, jag är så jäkla inspirerad nu. Men jag tror det blev för mycket inspiration på samma gång. Så alla tankar har vävts ihop.

Alla brukar skriva eller säga "Det är mycket som händer nu" som en slags ursäkt. Jag själv använder det väldigt flitigt...
Men händer det inte för mycket alltid? Är det inte det som är att leva som människa på vår moder jord? Att livet är ett slags test för hur mycket vi klarar.

Min kompis säger att hon tror att de personer som är starkare än andra, att det är de som råkar ut för ovanligt mycket skit.
Men jag vet inte om jag håller med. Vad är ovanligt mycket skit då? Vad klassas som ett jobbigt problem. Allting är ju väldigt från person till person, eller?
Det är ju så att man väljer om det är ett problem eller inte. Om inte du tycker att det är ett problem då är det ju inte det. För dig. Men om en annan person hade varit med om samma sak hade kanske den personen "valt" att ta det som ett problem. Personen behöver inte vara svagare för det. Det bara blir så. Omedvetet väljer man om man vill "ha det som problem" eller inte.
Det är kanske det som är tricket. Att man ska lära sig att kontrollera sina uppfattningar och tänka mer "outside the box". Inte ta allting så allvarligt utan ge energin till något annat som är mycket mer givande.

Som sagt, mycket tankar

Ett onsdagsinlägg

Nu har vi fått datorer i skolan vilket gör att jag antagligen blir mer aktiv på bloggen.

inte direkt rakt på sak

Nu börjar jag fundera igen. Grubbla. Jag gör det alldeles för mycket. Tänker så det knakar. Ibland till och med så mycket att det lyckas hindra mig.

Man måste kunna vända nederlag till framgång eller från tårar till skratt precis som att det blir sol efter regnet fallit. Är det så det funkar?
Eller är det bara så att masken sätts på igen och hålet stängs. Det där hålet som för en stund sen var vidöppet, då du var sårbar.

Ibland känner jag att jag är rädd för att vara sårbar, även om jag faktiskt brukar öppna mig ganska mycket. Jag är rädd för att visa mitt rätta jag som brukar stirra upp i taket och tänka på allt och ingenting. Den personen som kan bli så rastlös att hon går runt i lägenheten med handen för ansiktet och lyssnar högt på Radiohead – Creep. Det är ingen som vet det. Mina höga förväntningar och krav på mig själv kväver mig och hindrar mig att känna lyckan eftersom jag ifrågasätter vad lycka är.

Ett väldigt flummigt inlägg såhär en söndagkväll innan jag ska sova.

100& PEPP!

Just nu känner jag så jävla mycket pepp!
Läser topphälsa (tant!) och det känns verkligen som att alla bokstäver i den tidningen är riktad mot mig. det är 100 sidor proppfulla med motivation, pepp och inspiration. Jag har inte lust att vara negativ längre, har en tendens att vara det alldeles för ofta.

Jag fyllde femton i helgen och våren är påväg! Kan vara därför jag känner pepp också. Just nu tänker jag ta mitt nya skrivblock (med cupcakes på) och skriva mina nya mål inför detta året, bättre sent än aldrig!

Det viktigaste är att när du sätter upp ett mål så ska du ha motiv till varför du vill uppnå ditt mål, hur du ska gå tillväga för att uppnå det (var realistisk) och en viktig sak till är att bibehålla känslan av pepp och inspiration under hela tidens gång- ända tills du är i mål.

Kommer du i mål ska du vara lycklig och tacka dig själv. Det är du som uppnåt målet, fira, le, skratta och var LYCKLIG!

ps. Kom ihåg att det är okej att misslyckas, eller kalla det inte misslyckas... du lär dig av ditt "misstag"- felet blir en del av processen för att sen äntligen nå fram!!

En blogg proppfull med inspiration, motivation och framför allt PEPP- Du kan klara det! http://sandyhall.blogg.se/

RSS 2.0