Mina förebilder!
Rachel McAdams
En av de sötaste Tjejerna på jorden. Spelade Allie i filmen Dagboken: Jag sökte dig och fann mmitt hjärta. Hon är bedårande!
Det finns ingenting som slår beyonce! Hon kan dansa, sjunga, skådespela och modella. Dessutom är hon den vackraste kvinnan på jorden. Åh tänk att se ut som henne!
Blake Lively är en söt duktig skådespelerska som jag har fastnat för totalt! Spelar i Gossip Girl och I Systrar i jeans!
Hilarie Burton
Spelar Peyton i One tree Hill. Det är henne jag har förälskat mig i. Peyton Sawyer. Karaktären ger mig rysningar och man bara älskar henne!
Amanda Jensen
Min riktiga idol, har följt henne på hela hennes resa. Mina favorit låtar med henne är: Greetings from space och Autopilot
Dessutom är hon en sjuhesikes liveartist! hon ger verkligen allt på scen!
Anna Bergendahl
Jag har följt henne sen den dagen hon steg in till juryn 2008 (den dagen då mamma grät av hennes första och bästa framträdande, och jag satt och fick rysningar i hela kroppen!)
Hon har en fantastisk röst, den är originell och hon har en underbar personlighet!
Katy Perry
Ja, vad kan man säga?
Åååh om man hade sån kropp!!!!
Till sist men INTE minst!
Hayley Williams, sångerksa av paramore
Har just gjort en låt med BOB som har växt i mina öron. Hennes låtar med hennes band Paramore är verkligen min stil!
Hon har också medverkat som en liten bonus i Twilight då hon läste manuset innan det blev en av världens mest sedda filmer. Hon läste boken och skrev en låt till Karaktärerna Bella och Edward.
Decode: Den första låten jag hörde med dem. Sen var jag fast!
Min resonerande uppsats om kroppsideal
Min resonerande uppsats om Kroppsideal
Kroppsidealet spökar i mångas hjärnor. Vi är nästan besatta. Idag ska kvinnorna vara smala, ha stora bröst, stor rumpa, perfekt hy, inga bristningar eller celluiter och inget hår på kroppen. Om man är man så ska man vara välbyggd, ha magmuskler, hår på kroppen och så ska man vara lång. Oavsett om man är kvinna eller man så ska man lukta gott, man får absolut inte ha svettfläckar under armarna, man ska ha god andedräkt, vita tänder, välvårdade händer och naglar. Man ska inte ha finnar. Jag kan hålla på hur längesom helst…
Tvånget finns där. Pressen pressar. Man får inte vara nöjd med sig själv. Om man säger rakt ut att man tycker att man själv är jätte snygg då har man för mycket självförtroende. Då är man ”ego”.
Enligt media ska man alltid ändra på något. Man ska gå efter ”reglerna” som den senaste trend tidningen skriver. Ibland undrar jag om media tycker att vi är okappabla att forma vår egen livstil, för media ska tvunget mata oss med den senaste bantingsmedoten eller den nya effektiva nyttiga dieten. Det blir mycket press.
Jag är fjorton år gammal och jag lever med det. Jag hör från mina vänner hur deras ”skönhets tankar” och hur pressen påverkar dem. Jag tycker att det är förjävligt.
Finns det något som kan få stopp på det?
Jag tror inte att det bara är medias fel utan jag vet att vi snackar för mycket. Hur mycket man väger, hur lite eller mycket man äter, hur många gånger i veckan man tränar osv. Man pratar helt enkelt för mycket. Egentligen tror jag att ingen bryr sig för de själva är ju besatta av hur de ser ut.
Om ingen bryr sig egentligen, då spelar det ju ingen roll. Då är problemet löst. Knappast.
Vi är nog fixerade för att vi är skrämda. Skrämda av hur dietisten förklarar hur hemskt det faktiskt är om man vore överviktig. Eller hur tidningen skriver att man kommer dö om man inte skärper till sina matvanor.
Varför är vi rädda då och vad har vi att vara så rädda för?
Är det bra att man blir så rädd för övervikt så att man svälter sig till döds?
Eller tränar tills man spyr?
Är det det vi vill?
Vi borde fundera på en lösning som kan få stopp på hysterin kring fetma och övervikt. Man dör inte av att man väger fem kilo över ”normal” vikten. Det beror också på kroppsbyggnaden. Man är kanske inte skapt för att vara trålsmal. Man är inte ful eller äcklig om man är tjock.
Däremot dör man av att inte äta, till slut. Man mår ohyggligt dåligt av att träna tills man kräks. Dessutom tror inte jag på att media vill att man ska ha ätstörningar. För dem handlar det om framgång och pengar. De tjänar pengar på att folket köper deras bantningspreparat. Vi människor får smällen för det. Media vill bara tjäna pengar på sina tidningar och av det så får någon ätstörningar och riskerar att dö. Samhället är så skruvat!
Jag vet folk som har provat att spy upp bara för att testa hur det var. Jag har slutat äta i fyra dagar bara för att prova på.
Så ska det inte vara!
Media påverkar oss så mycket att det går utför för väldigt många.
När det gäller kroppsideal så är det väldigt viktigt att man har ett stort stöd från sina föräldrar, om man är ungdom. Jag har själv fått höra att jag kommer bli fet om jag gör si eller så och det sätter hemska tankar i en.
Jag tror att sådant har en motverkande effekt.
”Så som folk säger att man blir, så blir man”
Vuxna måste vakta sina munnar!
Duger jag?
Vi som människor är mycket påverkade av vad andra tycker och tänker om en själv. Om någon kollar snett på en på stan så blir man ledsen. Man förstår inte vad man gjort för fel… Egentligen borde man bli förbannad!
Vad fan tittar hon så på mig för? Borde man egentligen tänka. Men istället tänker man: Är jag ful i håret? Syns min finne jättemycket? Är den här tröjan ful?
Man borde inte bry sig men man gör det ändå. Jag själv är så påverkad att när jag går på stan själv, vilket jag inte längre gör för då får jag panik ångest och trillar i trappor eller något sådant. Ska man inte kunna gå ut på gatan utan att undra om man duger?
Dagens samhälle är verkligen riktigt skruvat!
Ungdomar svälter sig och folk kämpar för att se perfekta ut. Det borde inte vara så!
Jag tycker att vi människor måste minska på besattheten kring kroppsidealet och börja tänka sunt istället. Inte ska man behöva svälta sig för att man inte har kropp som kändisarna. Många av bilderna man ser är ju dessutom fotoshopade!
Det kommer att bli himla svårt ändå. Hur man än gör så kommer man alltid ha stressen och pressen hängandes över sig.
Man får väl tycka om sig själv?
För allting bevisar motsatsen.
Min slutsats är att jag ska börja tycka om mig själv och min kropp. Sedan ska jag hoppas att det sprider sig över hela världen och att dessa jäkla kroppsideal försvinner. Vi är skapta för att vara vackra på våra sätt. Låt inte skitsnack, snea blickar och media förstöra det.
Älska dig själv!
orättvisa
Någonstans måste man väl få ut dem?
Därför finns min blogg!
Jag är så himla trött på folk som skyller av sig på hur de mår när de gör någon illa eller har gjot något dumt.
Så jävla fel!
En kille slår en tjej så att hon blir skadad. Sen får tjejen höra av rektorn att det inte gör så mycket för killens pappa slår honom varje dag!!
Det är väl fan ens eget ansvar att ta ställning för vad man gör? Man kan väl inte skylla över det på att man mår dåligt hemma!
Samma sak med detta;
Det finns folk i min klass som visar att de mår dåligt. De skolkar och de tar inte skolan på allvar. Sen finns det dem som OCKSÅ mår dåligt hemma men som kämpar röven av sig ändå. Vem får mest credit om man får MVG på provet?
Jo skolkaren, för han/hon har ju det dåligt hemma!
Klarar han/hon ett prov så ska man buga, bocka och applådera!
Men om den duktiga eleven som också mår dåligt får MVG på provet, då är det ingen big deal för den personen e ju duktig...
MAN KAN FAN INTE TA SÅNT FÖR GIVET!
Om den duktiga eleven skulle börja skolka, DÅ skulle man buga, bocka och applådera om personen valde att inte skolka en dag.
De som alltid sköter sig borde få mycket mer credit än vad de som inte sköter sig får.
Samma sak;
Om någon mördar en annan så skyller den av sig på att man blev våldtagen när man var ung. Men måste man sjunka till samma nivå barafördet?
Aaaaa!
Alla mår dåligt i något slag.
Så är det bara!
Punkt .
Måste man göra som alla andra hela tiden??
Det är inte min stil. Jag är ju en gott och blandat tjej, jag håller på med allt. Jag vill inte skriva om bara en sak, bara för att alla andra gör det.
Jag tycker inte att man ska hitta sin jävla nich och sen bara skriva om det. Blir inte det tråkigt i längden?
Näe, fyfan! Jag ska vara mig själv och jag ska skriva om mitt liv. Och mitt liv är ju inte bara en grej. I mitt liv finns det både musik, skratt, humor, mode, konst, smink, känslor allt allt allt! Ska man inte få skriva om det?
Jag skriver om det jag känner för, jag går inte efter en mall och gör som alla andra gör utan om vill jag visa vad jag hade på mig idag så lägger jag upp det, men NEJ det finns inga krav och inga rutiner!
Så jag hoppas att just du njuter av lite variation, för det kan alla behöva!
Någon som tycker som jag?
För några dagar sen läste jag ett blogginlägg. Bloggaren visade "före" och "efter" bilder på kändisar när de var sminkade och osminkade. Så klart att det var mer skillnad än på om dem var sminkade eller inte. På de sminkade bilderna så var bilden ljus och om man tänkte efter så VAR ju bilden retucherad...
Sen den där kändisen inte var sminkad där var den mörk och alla skavanker, rynkor, och fläckar syntes. Där hade man reucherat på det motsatta hållet så att bilden blev fulare än vad jag gissar att den egentligen inte var.
Jag kollade på bilderna och visst var det en skillnad på är de var sminkade eller inte men jag tycker inte att det var särskilt fult, även om man visste att det var "fulretucherad"
De var ju sig själva..
Sen längst ner på bilden står det:
SMINKA ER FÖRIHELVETE!!! ANNARS KOMMER NI SE UT SÅ HÄR!!
Och jag blev arg!
Hur fäään kan man skriva så?! Alla går någon gång osminkade och nu ska vi känna oss pressade av allmänheten att vi ska sminka oss, att vi ska kleta på en massa gojjs som gör att man inte ser ut som sig själv sen...
Visst att man medger att man ibland känner sig tvungen att sminka sig men jag ska säga er en sak, jag har INTE sminkat mig sen skol avlutningen! För jag tycker att det är J*vligt skönt att inte behöva bry sig så jävla mycket. Och ändå är ju jag inte den som kletar på en massa med primer och foundation och massa sånt. Jag kör mer Mascara, eyeliner eller ögonskugga och läppglans.
Visst att man kan exprimentera med smink och hålla på att använda det som konst men man ska väl inte känna sig tvingad att ha på sig något som man kanske inte alltid vill eller behöver?
Ush, den personen som skrev det berättar ju att vi inte duger som vi är...
Fy fäään!!!
