Lögner och Skitsnack
Ärlighet är ju något personligt. För vissa så är ärlighet att man berättar allting för alla och att inget undanhålls, men den sorten är ovanlig...
Sen finns det dem som bara ljuger en rakt upp i ansiktet. Det gör ont!
Sen finns det dem som är så tootalt falska och bara säger att allting är bra och att man mår toppen fast att man mår skitdåligt och egentligen bara vill sjunka genom marken
Sen finns det dem som bara undanhåller en massa, det brukar jag störa mig på som in i helvete. Det kan vara småsaker. För man tror ju att man vet allt om sina vänner, Men tro mig det gör man INTE!
Man känner sig bortglömd, att man inte betyder något. Men egentligen kanske "undanhållaren" bara har undanhållit det utan att tänka på det.
Själv är jag den som slänger ur mig alldeles för mycket! alldeles alldeles alldeles för mycket. Man skrämmer ju iväg sina närmsta. Men jag tycker om att dela mitt liv med andra. Så är det bara...
Det är därför det inte klaffar så bra mellan mig och såna personer som inte pratar om sig själva eller pratar om något.
Där kommer jag in på det andra ämnet.
Skitsnack!!
Ett konstigt sätt för oss människor att kommunicera...
Alla snackar skit. Ingenting att förneka. Och om man VERKLIGEN aaaaldrig snackar skit med någon vän så har man antingen en väääldigt agressiv dagbok, fylld med skitsnack svordomar och tårar.
Eller så pratar man med sin mamma.
Men man vill väl inte prata med sin mamma om sitt t.ex sexliv eller om sina allra djupaste känslor eller om den där festen som man ångrade såå mycket att man drack så enormt mycket som man gjorde. Det pratar man ju inte med sin mamma om? Om du gör det så är du en på miljonen.
Själv pratar jag mycket med min mamma men klart att man undanhåller saker för henne. Man anpassar ju sitt snack till personen man pratar med...
Men jag kan tycka att jag snackar alldeles för mycket och med för många... Man vill ju inte bli sviken. Och om man har delat en massa gojs med den så vill man inte bli sviken, eller minst vara den som sviker av misstag.
Så varför finns skitsnack. För ordet betyder ju att man snackar obetydlig goja. Men man kanske MÅSTE prata om hur ful den där tjejen var eller hur äcklig den maten var. Egentligen är det ju inte alls intressant!!? Men vad fasiken är det som gör det så jävla intressant då? Att man sitter och skrattar på någons annans bekostnad, att man känner att man delar allting med sin vän eller vadå? Vad är det som gör skitsnack så jäkla intressant.
Sen finns det dem som bara ljuger en rakt upp i ansiktet. Det gör ont!
Sen finns det dem som är så tootalt falska och bara säger att allting är bra och att man mår toppen fast att man mår skitdåligt och egentligen bara vill sjunka genom marken
Sen finns det dem som bara undanhåller en massa, det brukar jag störa mig på som in i helvete. Det kan vara småsaker. För man tror ju att man vet allt om sina vänner, Men tro mig det gör man INTE!
Man känner sig bortglömd, att man inte betyder något. Men egentligen kanske "undanhållaren" bara har undanhållit det utan att tänka på det.
Själv är jag den som slänger ur mig alldeles för mycket! alldeles alldeles alldeles för mycket. Man skrämmer ju iväg sina närmsta. Men jag tycker om att dela mitt liv med andra. Så är det bara...
Det är därför det inte klaffar så bra mellan mig och såna personer som inte pratar om sig själva eller pratar om något.
Där kommer jag in på det andra ämnet.
Skitsnack!!
Ett konstigt sätt för oss människor att kommunicera...
Alla snackar skit. Ingenting att förneka. Och om man VERKLIGEN aaaaldrig snackar skit med någon vän så har man antingen en väääldigt agressiv dagbok, fylld med skitsnack svordomar och tårar.
Eller så pratar man med sin mamma.
Men man vill väl inte prata med sin mamma om sitt t.ex sexliv eller om sina allra djupaste känslor eller om den där festen som man ångrade såå mycket att man drack så enormt mycket som man gjorde. Det pratar man ju inte med sin mamma om? Om du gör det så är du en på miljonen.
Själv pratar jag mycket med min mamma men klart att man undanhåller saker för henne. Man anpassar ju sitt snack till personen man pratar med...
Men jag kan tycka att jag snackar alldeles för mycket och med för många... Man vill ju inte bli sviken. Och om man har delat en massa gojs med den så vill man inte bli sviken, eller minst vara den som sviker av misstag.
Så varför finns skitsnack. För ordet betyder ju att man snackar obetydlig goja. Men man kanske MÅSTE prata om hur ful den där tjejen var eller hur äcklig den maten var. Egentligen är det ju inte alls intressant!!? Men vad fasiken är det som gör det så jävla intressant då? Att man sitter och skrattar på någons annans bekostnad, att man känner att man delar allting med sin vän eller vadå? Vad är det som gör skitsnack så jäkla intressant.
Kommentarer
Trackback
